http://svt.se/2.143015/jeanette_norlander_-_lat_oss_ga?lid=puff_2184479&lpos=lasMer

Ett NYTT inlägg i bloggen, jösses! Det var inte igår...mitt bloggande är ungiefär lika beständigt som SJ eller Västtrafik...tågen går ibland ;)
Hemkommen efter en 4-dagars tripp till Sthlm med mitt hjärta och några klassisar. Jag var på studiobesök på Södermalm och avnjöt en fakta-späckad dag på "Stim-Expo". Där fick vi träffa allt ifrån Andreas Carlsson till Lisa Mikovsky, äta snittar dricka kaffe å så slutligen lite bubbel och mingel. Det var trevligt! Detta var till för oss låtskrivare/artister som är med i förlag o.s.v för att hämta insperation information o.s.v. Dagen får ett mycket gott betyg av mig iallafall.

Detta händer för övrigt i Nettans liv:

Förbereder en Julkonsert i Skara Domkyrka som kommer gå av stapeln den 19 Dec samt den 20 Dec, kom gärna och lyssna då, det kommer bli minnesvärt!

Sen är det ju den här "webjokern" som jag håller på att riva ner hela Facebook för ;)
Låten är skriven av Jerry Sillah med mig som artist och sångerska. Jerry skriver bra musik och fantastiska texter och bor med sin otroligt söta och något småfeta katt (flåt Jerry hon är välskött) ;) i en lägenhet i Skara.


Detta spektakel handlar alltså om att Jerry nu har fått med ett birag (med mig som artist) ganska långt i webjokertävlingen och nu är det 100 bidrag kvar som nu på Måndag ska bli 50. Fem av dessa får alltså tävla med ett bidrag i Tv i November och två av dessa går slutligen till själva melodifestivalen! Jag lade "lead"på låten och skrev körarrangemanget till den. Den lilla filmen spelades in hemma runt stugan där jag bor. Inte trodde jag att den skulle gå varm och visas på nätet såhär. Jättekul!

Men..vi behöver fler röster...

Vill ni hjälpa oss Sms:a 213 till 72211 för vi ligger en bit ner just nu och det handlar inte om att låten inte är bra- Den är jättebra! Problemet är att folk inte vet om den och att dne måste spridas till alla ni känner likaså detta sms:nr!

Det har kommit in en fjäril i rummet där jag sitter och skriver...ser det som ett gott tecken ;)

Kärlek till alla!

Dennis...

När en människa försvinner sådär plötsligt lämnar dem ett sånt enormt tomrum efter sig..Jag kände inte Dennis så väl och jag fick bara en glimt av honom men jag behöver skriva om vad jag såg: Dennis ville aldrig ta någon plats men han hade en plats-och den var nog större än vad han själv förstod. Dennis gick i min klass han hade långt tjockt hår, som han ofta lät falla fram framför ansiktet när han ville vara närvarande men liksom ändå gömma sig själv lite.

Han var tystlåten, blyg med en knivskarp intelligens och han var inte typen som brast ut i spontana utrop eller tog initiativ till att prata, han var en iakktagare med en självironi som inte var utav denna värld och när han spelade gitarr spelade han med hela sitt hjärta. Ett hjärta ingen kunde undgå att höra. Det kändes som han bar på en sorg och det var så påtagande men han var väldigt öppen om att han inte mådde riktigt som han förtjänade..som att han längtade till något annat..

Första dagen då alla fick presentera sig i skolan försökte vi alla säga något klokt om oss själva. Vi sa allt möjligt, allt ifrån: Jag är ambitiös, jag är rolig, jag är blyg, jag är utåtriktad, jag är noggrann...etc

Dennis sa något i stil med:
-"Ja...jag är en blyg typ med ett utseende av en seriemördare" men jag är snäll".

Alla hajade till, tittade på varandra, det var annorlunda sagt, får man säga så? Får man skratta nu? Det gjorde vi allihop och isen bröts lite till. Dennis skrattade också, lite tyst för sig själv, kikade ner och log sådär undefundigt...

I vår skola spelar vi upp våra låtar och produktioner inför läraren och klassen och då ska vi presentera det vi gjort. När Dennis spelade upp sin blev det alltid tyst efteråt, materialet var starkt-och ruggigt-bra. Vackert, skört med en djup melankoli som inte tycktes släppa taget om en förns timmar efteråt. För att liksom avdramatisera det hela lade han efteråt till något i stil med:

-"Detta skrev jag som ett bevis på min sviktande mentala hälsa".

Han rörde inte en min, ett svagt leende kunde man urskilja i hans ansikte med en liten lurig glimt i dem varma men sorgsna ögonen.

Igår eftermiddag fick jag beskedet att Dennis var borta. Det ofattbara hade hänt och marken försvann för en stund under mina fötter.

Scenen flashar upp i huvudet:

-Kommer du till bowlingen ikväll Dennis?
-Jag tror inte det, jag är inte så mycket för sånt.
-Vi vill ju att du kommer, klart du ska komma
-Vill ni? Tja joe…låt mig fundera på det..

Innan jag stängde dörren om mig från studiorummet den där höstdagen stack jag in huvudet igen med en blink, vi ses ikväll då Dennis!

Dennis dök upp den kvällen och tog en öl med oss. Han var finklädd. Han hade kavaj och en fin skjorta.
När du slutade skolan för att ta en paus var jag orolig inuti. Det liksom kliade obehagligt, en malande känsla. Men vi hoppades på det bästa, han går ju på konsert nu, han reser, han gör saker som får honom att må bra. Han mår snart bättre och då kommer han tillbaka, vi skickar ett mess idag, har någon hört nåt från Dennis?

Dennis dog under midsommarnatten. Jag fick veta det igår eftermiddag.

Jag har varit yr i skallen och haft svårt att fokusera det här dygnet. Tankarna maler, minnena bubblar upp, ser honom överallt.
Det känns så fel, han var på tok för ung, hade så mycket att ge och att få, det är så onödigt och ofattbart.

Men jag tror (vågar nästan säga att jag vet) att han har det så gott så gott där han är nu… "Minns mig för den jag var" Vi kommer alltid minnas dig Dennis men oj vad du är saknad.

Rest in Peace D.J

Intervjuer och "små katastrofer"

Äntligen börjar förkylningen ge mig sig...puh!

Helgen innehöll: Vänner, Skratt, Long Island Icetea (vilket jag aldrig mer kommer "sippa på" med tanken på dagen därpå, fy.)

Helgen bjöd också på: Min kärlek som kom och hälsade på..mm, Förkylning, Natur, Film, Grillkväll, Familj.

Mellan-landar i Alingsås idag för att träffa mitt hjärta en liten stund till innan vi skiljs åt igen, denna gången i hela två veckor. Det blir nått slags ofrivilligt rekord för oss men vilken midsommar det ska bli när vi ses!

Imorgon fortsätter jag till Göteborg för arbetsintervju. Gäller en veckas Event-jobb i Aug, har inget med sång att göra denna vecka utan endast turism, guidning o.s.v.

Detta är andra intervjun och imorn ska jag då slutligen få träffa eventbolaget.
Jag ska förbereda en kort presentation om mig själv så jag har:

1, Målat naglarna för att skapa en illusion om att jag brukar göra det.

2, Tvättat håret

Så. Funderar på vad jag behöver göra mer…kanske fundera på vad jag ska säga.

Jag har även skapat scenarion och funderat igenom vad jag ska göra om det uppstår småkatastrofer, OM jag till exempel:

1, Får en hostattack (med tanke på tidigare veckan är chansen för en sådan rätt stor)

2, Ramlar

Hm…nej det är nog allt jag tänkt. Som kan hända. Annars tror jag jag kommer sköta mig rätt fint sålänge jag inte tar på mig klackskor eller de som intervjuar mig har en rolig dialekt jag råkar härma av bara farten..(Jag skulle inte göra det med flit, det bara händer!)

Jag har valt ut en vit skjorta också som jag ska stryka så jag kommer ju tyvärr inte kunna dricka nått kaffe förns efteråt vid klockan ett morgon med tanke på eventuella kaffeolyckor som kan uppstå.

Sen har jag tänkt på att jag faktiskt har tio års arbetslivserfarenhet av branschen, är rätt hyfsad på språk och att jag passar för uppdraget, så man får väl hoppas att de ser det-fast jag får en liten hostattack, en fläck på skjortan eller råkar härma skånska litegrann…

Lita aldrig på en blandtax..

Känns så märkligt, plötsligt har man ledigt för första gången på ett år och det känns ovant men jag börjar nu förstå att det är jätteskönt och precis vad jag behövde!! Sista spelningarna gick bra och första läsåret på högskolan är avklarat med flera erfarenheter rikare och nu kan jag hantera ett nytt musikprogram och har fått massa låtideér-härligt!

Märkligt att kroppen blir sjuk första lediga dagen men oxå typiskt och var väldigt bra timing ändå för nästa vecka blir det Göteborg-Stockholm.
Idag skulle jag har varit på min kusins student men kände mig allt för krasslig att haka på i bilen mot Strängnäs..Hoppas du får en kanon-dag ändå Jimmy(trots att din fantastiska kusin inte kunde komma)! ;)

Hundarna:

Familjen Norlander innehar två stycken till familjemedlemmar vid namn Goliath och Aros.

Aros:

Är en störd liten felande länk i vårt solsystem. Han råkade bara bli till en dag då hans föräldrar mamman: En slags kamphund gjord av muskler och Pappan: En strävhårig tax träffades. Funderar fortfarande på hur det gick till det där men taxar är ju kända för sin envishet så...Resultatet blev Aros. Han ärvde pappas långa kropp korta ben och mammans päls, kroppsstruktur, muskler. Han ser helt enkelt ut som en Skogaholmslimpa med öron. Han har en egen vilja och har intagit alla soffor i hela huset och tycker att han själv är "kungen". Han går inte att lära något och kort-minnet är som bortblåst, han är ful, egensinnig men man kan inte låta bli att tycka om honom ändå.

Goliath:

Är en liten hund i en stor kropp och är nästan för snäll för sitt eget bästa, han kom in i familjen efter Aros och är därför inte ledarhunden. Han är inte intresserad av någon form av ledarskap ändå och påminner en hel del om tjuren Ferdinand. Han är en sån där som bara kan ligga i gräset och titta på fjärilar och lukta på blommor hel dagarna och tycka att allt är toppen. Goliath är nog i 80-kg klassen men förstår inte att han är stor. Han är inte smart men det snällaste som finns. Han är klumpig (snubblade på sitt huvud i nedförsbacke häromveckan)lite korkad men min lurviga ögonsten.

Dessa två bidrar till många skratt och är väldigt avstressande att umgås med när du har mycket att göra med skola och sångjobb oavsett om du är glad, ledsen, så finns dem där. Djur älskar villkorslöst och dem får dit dig dit dem vill så småningom varesig du är djurmänniska eller inte. Du kan inte bli annat efter att du lärt känna dem.

Just nu är vi lite osams dock. En rufsig Jeanette ska ta ut dogsen och vinglar ut med snytpapper och koppel till tax-freaket. Jag tittar ner på den brunögda leende lille varelsen som går fint brevid mig och tänker att: "Äh, han kan väl få leka av sig lite på gräset, han kommer lyda mig"- Eller hur.

Den lille skiten drar iväg igenom hagarna upp till grannarna och min Goliat tittar på mig-på Aros, sen drar han oxå. Jag har ropat med sprucken stämma (den låter inte som den brukar just nu kan jag säga, snarare som en variant av Cruella Devill) sprungit upp i skogen, fått blad i min rufsiga kalufs, grenar i ansiktet, efter att Goliath höll på att gå in igenom grannens altandörr in i deras hus inför en skräckslagen pojke i tio-års åldern (han kan se rätt stor ut om man inte känner Goliath personligen) fick jag så småningom in dem.

Aros (som jag var sugen på att strypa nyligen) ligger nu och tjurar instängd under trappen och Goliath ligger och trycker bakom väggen och hoppas jag ska ropa på honom snart.

Så mycket fick man för den snällheten. Lita ALDRIG på en blandtax.

Ett litet tema från stugan:

Eftersom jag har haft tiden att "njuta" av tidernas värsta och fetaste förkylning som sopade till mig hårt så jag landade i soffan i tre dagar med dunder och brak och röd näsa, har jag bestämt mig för att starta en blogg...På min första lediga dag efter skola och spelningar blev jag alltså sjuk vilket är typiskt eftersom det har varit minst sagt jäktigt de sista månaderna…

När man har feber och hosta och en svag (men ack så vacker) kropp ;) Har man tid att reflektera, tänka, se film facebooka-och hitta roliga bloggar. Tänk va mycket sminktips och foton på salladsätande tösabitar och "typ bästa läppglanset ever" man får se på bloggarna.

Jag är särskilt faschinerad av "Blondin-Bella" Givetvis heter hon:" Isabella Löwengrip." Bella delar med sig av massa matnyttig information om livet och våra innersta tankar och sånt som folk i allmänhet såklart är väldigt intresserade av, tillåt mig citera ur en av Sveriges mest framgångsrika bloggar och dagens intressanta inlägg:

"Innan jag kilade till kontoret så svängde jag förbi apoteket och köpte halsgrejjer. Jag vaknade med världens smärta i halsen, jäklar också! Det är helt fel vecka att bli dålig på eftersom jag ska fira Maria ikväll, köra Bella & Tyra Show imorgon och åka till Fångarna på Fortet på fredag. Nej nu måste jag iväg igen och möta pappa för lunch och skriva på lite papper, han hjälper ju mig med allt det juridiska och förra veckan så handlade jag aktier för 100 000 kr. Fem Chanel-väskor eller köpa fler procent i ett bolag? Mer makt såklart!"

"Isabella Löwengrip driver en av sveriges

största bloggar, följ med i hennes fartfyllda…"

M-m.. helt rätt Bella. Varför ha FEM Chanelväskor när man kan få MAKT…istället…

Missa inte detta för allt i världen….undrar vad blondinbella gör imorgon…

Målar tånaglarna "me typ sånhär rödh chanel nagellack" eller…äter sushi me "Sasha" "Bella" eller " "Marie" (varför heter alla sturetjejer så?)

Eller så typ bli hon intervjuad eller typ såhära kanske åker hon båt i fjäderholmarna me Micha, Sture-Calle eller Kajsan.

Vad är det för fel på världen…..Kan detta alltså vara en av SVERIGES MEST FRAMGÅNGSRIKA BLOGGAR? Fachinerande.

Jag har läst lite goa vänners bloggar också.. men till skillnad från ovan nämnt så var deras intressanta. Dem skriver om sina liv, ups and downs, inre tankar och goa kort på saker som dem uppskattar: En porslinsfigur som går i sömnen står på min väninnas nattduksbord för att hon gjorde det när hon var liten, en annan har tagit kort på en liten marsipantårta hon fått på sin födelsedag, ett kort på sina föräldrar, bilder på dem själva med vänner eller en ny klänning dem kommit över på rea och är stolt över, fynd från Myrornas kanske till och med. Ska man blogga kan man väl göra det ärligt? Skulle inte byta liv med Blondin-Bella för allt smör i Småland. Jag har världens underbaraste vänner, familj och pojkvän och ett helt normalt liv blandat med både sushi och nudlar. Nu ska jag försöka blåsa liv i en Nettan-blogg…får se hur det går och om det blir mer än ett inlägg i månaden men vi hoppas på det. Det kommer iallafall finnas mer än sminktips iallafall…

Detta läste jag ur en liten bok jag har liggandes på toaletten och heter "Instruktionsbok för livet"

Dagens citat:

"Lär dig förstå att lycka inte grundar sig på ägodelar, makt eller prestige, utan på förhållanden till människor du älskar och respekterar"

Så vill jag leva, detta får bli temat för dagen.

Hostar lite snusförnuftigt och snörvlar vidare...

Hej sålänge!